Kan bero på att jag var hemma igår...

Yes, igår hämtade jag äntligen ut körkortet, kortet som jag fått en påminnelse om att hämta ut till och med. Är ju inte hemma på vardagarna längre och i byhålan har ju inte Posten öppen på helgerna - great? BIG no.
Så skolka var enda alternativet och då kändes friluftsdagen perfekt placerad just igår.
I förrgår pendlade jag hemhem och träffade pojken min, sov där och uträttade allt dagen efter. Det var skönt, ett break mitt i allt liksom. Lånade även boken till svenskan på bibblan hemma, så mycket lättare än i stan. 
Tycker om vårat lilla bibliotek, alla är så trevliga där.
Vid detta läget är jag ungefär halvvägs igenom boken "Thérèse Raquin" av Èmile Zola, en bok skriven under Naturalismen och vad är nu detta? 
Jo, den strängade tiden litterärt sett under Realismen. Ni vet då man skulle skriva sanna vardagsskildringar, då man gärna baserade texterna på fakta och då man ansåg sig själv skriva tråkiga texter. 
Detta är nog allt annat än tråkigt att läsa, dock lite svårt eftersom att allt beskrivs in i minsta detalj all the time. 
Såhär långt ångrar jag inte mitt val av bok, då denna är ganska brutal i sina beskrivningar. Boken blev Zolas genomslagsbok, vilket jag verkligen kan tänka mig... om man tänker på dess samtid.
Så har ni inget att läsa och vill ge er själva en utmaning, eller ja, bara något annorlunda kanske? Läs den!
Istället för att låta bloggen uppta min tid just nu borde jag ligga i sängen och läsa så mycket jag kan, vilket jag snart ska göra.
En annan sak jag borde göra är att leta fakta till fysikuppgiften tills nästa vecka, har börjat men det är svårt att veta om det jag redan hittat ligger på tillräckligt hög nivå eller inte. 
Förövrigt blev biologirapporten äntligen färdigskriven idag, det kändes som den aldrig skulle bli det. Imorgon är det biologiföredrag som gäller på kvällen, vår lärare får nog aldrig nog. Haha.
Övriga konstateranden som inte alls har med föregående att göra är att jag äter alldeles för mycket pasta och tränar för lite. Pasta är farligt gott och träningen vet jag inte när jag ska klämma in, egentligen vore det ju inte värre än att jag bara tog den tiden för även om man inte tror att man hinner med allt annat man ska göra så ser man ju till att man gör det ändå. Latheten kanske har slagit till, jag kanske skulle göra något åt det?