en text om natten
Tjugo i ett, varför upprepas städigt denna visa?
Denna veckan har jag lekt eremit dag ut och dag in efter skolan, such a life.
Det är en tung period i skolan nu, jag tror inte jag är den enda naturarern som konstaterat det? Fysikprov, matte c-prov, svenska texttolknig + prov och kemiuppsats - behöver jag gå in djupare?
Förra veckan var det kemilabb och biologiuppsats, ja inte lär man tveka på om att jag går i skolan men om jag har något liv, den frågan är luddigare.
Idag har jag sedan jag kom hem suttit och repeterat inför matteprovet imorgon, hoppas nu innerligt att det ger reslutat också. Samtidigt vill jag bara berätta att jag är så glad att jag har mina kära naturar-m8's som oftast på något sätt lyckas trycka in det jag inte fårstår i huvudet på mig, ja ibland undrar jag vad jag skulle göra utan er faktiskt...
Imorgon är det äntligen fredag, efterlängtade och underbara dag, då tar jag troligen bussen till hemtrakterna för att ta det lugnt men även försöka smuggla in lite fysikformler i mitt egna huvud. Tro det eller ej men innan har tullen tagit hand om formlerna tills vidare, nästintill insmugglade på rätt plats så har de dragits ur igen och jag har aldrig riktigt fått grepp om var, hur och när de ska används för att användas rätt. Knepigt det där med fysik.
Förut under dagen kom regnet, var det bara jag som insåg hur längesen det var vi hade regn? Det var underbart, det smattrade ljuvligt mot lägenhetens fönster och man kunde tydligt se att snön drog sig undan ytterligare. Jag hoppas på vår snart, det är dags tycker jag. Nu har vi haft dryga fyra månader kall vinter, borde det inte räcka så?
Väl ensam hemma, med mycket använt suddavfall i soffan, siffror i huvudet och tunga ögonlock så säger jag nu godnatt, och välkommen (om tre minuter) - ljuva fredag!
oxox
För er som inte vet, anteckna detta någonstans.
Idag fyller en gammal vän 18 år, ni vet en sån där vän som man förr delade varje födelsedag med, för det var något speiellt - något som bara den personen och jag hade. Jag kan tänka mig tillbaka till hur jag skulle krypa upp bredvid dig sovandes, väcka dig som bara en vän gör och ge dig det första paketet, skratta, gratta och bara låta ytterligare en födelsedag ta vid. Det var så det var då, förr om åren men inget är bortglömt,
minnena lär aldrig blekna, min vän.
Denna veckan har jag lekt eremit dag ut och dag in efter skolan, such a life.
Det är en tung period i skolan nu, jag tror inte jag är den enda naturarern som konstaterat det? Fysikprov, matte c-prov, svenska texttolknig + prov och kemiuppsats - behöver jag gå in djupare?
Förra veckan var det kemilabb och biologiuppsats, ja inte lär man tveka på om att jag går i skolan men om jag har något liv, den frågan är luddigare.
Idag har jag sedan jag kom hem suttit och repeterat inför matteprovet imorgon, hoppas nu innerligt att det ger reslutat också. Samtidigt vill jag bara berätta att jag är så glad att jag har mina kära naturar-m8's som oftast på något sätt lyckas trycka in det jag inte fårstår i huvudet på mig, ja ibland undrar jag vad jag skulle göra utan er faktiskt...
Imorgon är det äntligen fredag, efterlängtade och underbara dag, då tar jag troligen bussen till hemtrakterna för att ta det lugnt men även försöka smuggla in lite fysikformler i mitt egna huvud. Tro det eller ej men innan har tullen tagit hand om formlerna tills vidare, nästintill insmugglade på rätt plats så har de dragits ur igen och jag har aldrig riktigt fått grepp om var, hur och när de ska används för att användas rätt. Knepigt det där med fysik.
Förut under dagen kom regnet, var det bara jag som insåg hur längesen det var vi hade regn? Det var underbart, det smattrade ljuvligt mot lägenhetens fönster och man kunde tydligt se att snön drog sig undan ytterligare. Jag hoppas på vår snart, det är dags tycker jag. Nu har vi haft dryga fyra månader kall vinter, borde det inte räcka så?
Väl ensam hemma, med mycket använt suddavfall i soffan, siffror i huvudet och tunga ögonlock så säger jag nu godnatt, och välkommen (om tre minuter) - ljuva fredag!
oxox
För er som inte vet, anteckna detta någonstans.
Idag fyller en gammal vän 18 år, ni vet en sån där vän som man förr delade varje födelsedag med, för det var något speiellt - något som bara den personen och jag hade. Jag kan tänka mig tillbaka till hur jag skulle krypa upp bredvid dig sovandes, väcka dig som bara en vän gör och ge dig det första paketet, skratta, gratta och bara låta ytterligare en födelsedag ta vid. Det var så det var då, förr om åren men inget är bortglömt,
minnena lär aldrig blekna, min vän.
Kommentarer
Trackback
