en dag i början

Nu har det lilla grynet somnat, det känns redan ensamt utan hennes konstanta prat.

Igår följde Skruttis med in till lägenheten och idag var vi äntligen på teater "Pippi Långstrump" i Söderköping. Amtörteater, mm - jag bara längtar järnet tills på lördag då mina egna repetitioner sätter igång.
Dagens teater var bra, den enda kritiken jag kan ge är väl att det inte kändes som att de repeterat den sedan i februari. Jag tyckte jag hörde någon lycklig själ som sa att det varit störst publikhav hittills idag på 116 personer och vilket väder ensemblen fick att uppträda i! Till en början såg det lite skeptiskt ut men vi var väl utrustade innan med varsinn införskaffad regnponcho som vi slapp bryta förpackningarna på. Barnen i publiken verkade jättenöjda och det är väl A och O i en teater som denna. Hon som spelade själva Pippi ska ändå ha otroligt med beröm, hon var inte särskilt gammal men gjorde ändå ett kanonjobb på scenen och det kändes som att hon studerat världens starkaste flicka ett tag; kroppsspråk, miner, kommentarer osv.
Jag och skruttis gick i alla fall lyckliga därifrån och tog buss, spårvagn, tåg och buss hem igen. Väl hemma festade vi loss på resten av pannkakorna jag gräddat tidigare under dagen, som vi hade med oss till Söderköping som lunch innan biljettinsläppet. Allt för att vara så mycket Pippi Långstrump som möjligt. 
På morgonkvisten idag tittade Skruttis på hela "Pippi på rymmen", vi lyssnade på Pippi-sånger medans vi gjorde pannkakssmet och väl hemma nu ikväll började hon titta på "Pippi på de sju haven". Vi kikade även igenom korten jag tog idag under teatern, jag lägger nog upp några senare. Just nu är kameran nerpackad eftersom att vi tar en buss mot hemtrakterna ganska tidigt imorgon. Troligtvis kommer jag att bo hos mormor och morfar fr o m torsdagkväll och helgen ut. 
På torsdag åker mina kära nya vänner hem, sadface men som tur är kommer de tillbaka om några veckor igen.
Äntligen är Ivan inom landsgränserna igen och honom träffade jag redan igår medans en viss person känns som att den bara helt och hållet silats genom mina fingrar. Jag försökte, genom en liten hint men fick inget direkt gensvar. Jag hoppas och det är innerligt att du hör av dig, för just nu verkar du inte vilja ge särskild respons på när jag försökte återuppliva det vi hade för bara en och en halv månad sedan.
Klockan är mycket och ikväll vet jag att den person, som annars gör så att tiden bara försvinner när man pratar med den, inte kommer vara online, tillgänglig, grön, inloggad, chattande and so on - so why should I stay up late?
oxox


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0