thoughts

Den där gången, den har gjort så mycket.
Innan har jag inte trott på sånt alls, det har låtit överdrivet klyschigt bara.
Känslan - den finns där. Eller?
Det kanske var för längesen för att kunna minnas?
Detta är ett frö jag verkligen önskar att jag kunde få sprida med vinden men fröet är ännu en dröm.
En dröm, en önskan som det känns aldrig kommer slå in.
Allt det här får mig emellanåt att känna så mycket för så lite, ja för nästan ingenting.
Hur kan man samtidigt som man känner sig så fylld av något känna sig så tom?
Ord tappas men inte just vid de tillfällena.
Värmen kommer, det gör den - men det svider emellanåt.
Jag känner mig lite vimmelkantig. Instruktionsbokens sidor är många rostiga.
En bok jag helt enkelt inte åter vågat öppna, har den legat för länge?

Hur i helvete hanterar man sånt här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0