intervju 2
Känslan har mjuknat upp en aning, dock inte samma som förut.
Att höra hennes röst fick mig att sväva bort en stund, in i min egna lilla nördiga avskrivningsvärld. Här har jag nu suttit i två timmar och 14 minuter. Nästa gång ska jag börja skriva av fr o m 12:46 av intervju 2. Att bara under denna långa tid ha skrivit av drygt 13 minuter känns som fånigt lite, dock har jag även under den tiden skrivit mail till min handledare om att jag vill ha ett möte denna veckan - känner att jag behöver lite push.
Jag har fått använda tålamodet då datorn lagt av helt en gång, så jag fått starta upp allt igen - projektet har sina motgångar samma dag, great!
Annars har avskrivningen gått bra, jag hör tydligt vad hon säger när hon berättar, jag får paus:a, skriva några rader, lyssna, spola tillbaka osv. Jag har upptäckt att vi människor hinner med att säga så många ord på en sekund, det är helt ofattbart emellanåt!
Jag känner att jag är lycklig som har mina sköna nördiga skullcandy-hörlurar så min sambo slipper sitta och höra på mitt gläppande fram och tillbaka mellan olika sekunder.
För er som inte vet, eftersom att jag inte berättat det innan, så använder jag mig av följande till mitt projekt:
*mobiltelefon (boka möten, skriva i loggboken här på bloggen)
*digital ljudinspelare (för att på ett enkelt sätt få med allt som säg under intervjuerna och för att kunna vara en god lyssnare)
*dator; microsoft word 2010 och windows media player (för att smidigt ordagrant kunna skriva av intervjuerna, skriva i loggboken)
*skullcandy-hörlurar (så omgivningen ska slippa störas och för att de ska slippa störa mig under arbete)
*kalender (där jag skriver in möten, likaså när jag tänkt ringa min huvudperson och om jag gjort det)
Det är vad jag nu kan komma på när jag tänker objektivt, och det räcker alldeles utmärkt till mitt projekt. Jag använder absolut inte de mest avancerade programmen, men det behövs inte. Det som måste fungera är min koncentration och fingrarnas snabbhet över tangetbordet på datorn. Annars krävs det att man alltid är trevlig när man träffar huvudpersonen, det gäller att stänga av resten av livet för en stund och gå in helhjärtat för det man gör där.
Avslutningsvis känns det väldigt bra att jag, trots kvällens samtal satte mig med detta. Som sagt det lättade lite på klumpen i magen och nu kan jag sova gott och ladda om!
Att höra hennes röst fick mig att sväva bort en stund, in i min egna lilla nördiga avskrivningsvärld. Här har jag nu suttit i två timmar och 14 minuter. Nästa gång ska jag börja skriva av fr o m 12:46 av intervju 2. Att bara under denna långa tid ha skrivit av drygt 13 minuter känns som fånigt lite, dock har jag även under den tiden skrivit mail till min handledare om att jag vill ha ett möte denna veckan - känner att jag behöver lite push.
Jag har fått använda tålamodet då datorn lagt av helt en gång, så jag fått starta upp allt igen - projektet har sina motgångar samma dag, great!
Annars har avskrivningen gått bra, jag hör tydligt vad hon säger när hon berättar, jag får paus:a, skriva några rader, lyssna, spola tillbaka osv. Jag har upptäckt att vi människor hinner med att säga så många ord på en sekund, det är helt ofattbart emellanåt!
Jag känner att jag är lycklig som har mina sköna nördiga skullcandy-hörlurar så min sambo slipper sitta och höra på mitt gläppande fram och tillbaka mellan olika sekunder.
För er som inte vet, eftersom att jag inte berättat det innan, så använder jag mig av följande till mitt projekt:
*mobiltelefon (boka möten, skriva i loggboken här på bloggen)
*digital ljudinspelare (för att på ett enkelt sätt få med allt som säg under intervjuerna och för att kunna vara en god lyssnare)
*dator; microsoft word 2010 och windows media player (för att smidigt ordagrant kunna skriva av intervjuerna, skriva i loggboken)
*skullcandy-hörlurar (så omgivningen ska slippa störas och för att de ska slippa störa mig under arbete)
*kalender (där jag skriver in möten, likaså när jag tänkt ringa min huvudperson och om jag gjort det)
Det är vad jag nu kan komma på när jag tänker objektivt, och det räcker alldeles utmärkt till mitt projekt. Jag använder absolut inte de mest avancerade programmen, men det behövs inte. Det som måste fungera är min koncentration och fingrarnas snabbhet över tangetbordet på datorn. Annars krävs det att man alltid är trevlig när man träffar huvudpersonen, det gäller att stänga av resten av livet för en stund och gå in helhjärtat för det man gör där.
Avslutningsvis känns det väldigt bra att jag, trots kvällens samtal satte mig med detta. Som sagt det lättade lite på klumpen i magen och nu kan jag sova gott och ladda om!
Kommentarer
Trackback
