Aboutalife

Så långt är avskrivet från första intervjun. Ni ska inte tro att det är lätt att ordagrant överföra vad min huvudperson sagt till ord på ett papper. Dock är det väldigt roligt och det är kul när man ser att man lyckats få med all dialekt som hon faktiskt använder när hon pratar - då hon är östgöte. Idag har jag jobbat ihärdigt i en timme och 17 minuter. Under skrivandet har jag nu bestämt att minnen hon återberättar skriver jag med kursiv text, så att man tydligt förstår att det är återberättande. Även om allt hon berättar är det på ett sätt så är detta med minnen lite mer speciellt, för det har hon en hel hög speciella kan jag lova. Nu efter dagens arbete är jag ganska trött i huvudet, det tar mer på krafterna än vad man tror att sitta på helspänn och vara 100 % fokuserad på vad som spelats in. Ytterligare en grej är att jag får reda på så mycket mer nu när jag lyssnar flera gånger om, än vad jag kommer ihåg att jag fick veta under första intervjun. Hon har en behaglig röst att lyssna på, så av den anledningen kan man jobba ganska länge i sträck utan att tröttna, jag känner även att jag blir lite imponerad av mig själv när jag lyssnar på inspelningarna. Varför? - Jo, för jag känner att jag lyckas få min huvudperson att berätta av sig själv, jag hjälper henne på traven när det behövs och jag känner nog att jag tagit till mig den del intervjuteknik som jag läst om (och som jag själv fick uppleva/bli "utsatt" för när jag intervjuades). Vad jag snackar om är det här att man ska kunna få igång personen, flika in med följdfrågor där det behövs, utan att störa särskilt mycket. Även att man som intervjuare är ödmjuk och att man inte ställer kränkande eller nedvärderande frågor som personen kan ta illa upp utav. I detta fall har jag lyckats få tag på en person som av sig självt pratar otroligt mycket, vilket jag uppskattar såklart. Hur svårt hade det inte varit om man fått dra ur orden liksom? Under min första inntervju, som jag håller på att skriva av just nu var jag även fruktansvärt förkyld och kunde knappt prata minns jag, men jag är glad att jag släpade mig dit ändå och att jag gjorde allt jag kunde för att prata - det gav mycket, och det gäller att ge fullt ut för att det ska ge resultat! Jag hoppas på att kunna sätta mig ytterligare med detta ikväll eller imorgon, det beror lite på hur jag lägger upp annat skolarbete jag måste göra. Detta lockar ju mer om jag ska vara ärlig, men det andra är också poäng som räknas.