trettioett:tretton
Det känns bra att jag lyckats sitta en del i helgen.
Jag tog mig hem tidigare än jag brukar ikväll eftersom att jag ville jobba ostört med projektarbetet. Nu har jag suttit här i min ensamhet i min egna avlyssningsvärld i totalt 2 timmar och tio minuter. Det är en bit kvar tills halva andra intervjun är avskriven men precis som rubriken säger är 31:13 minuter avskrivna och det känns bra. Avskrivandet går lite på rutin nu, då menar jag inte tillfällena när jag sätter mig och tar tiden, utan hur jag ska jobba med datorn. Jag har lärt mig hur länge jag kan lyssna av för att sedan kunna skriva av ordagrant, istället för att få spola tillbaka lika många gånger som i början - framsteg.
Ytterligare ett framsteg är att jag verkligen lärt mig skärma av omvärlden under tiden jag sitter med hörlurarna på, då är det detta som gäller och inga onödiga andra tankar vågar så mycket som att tränga sig på det allra minsta.
Det känns som att jag ligger i fas, men nu behöver jag ett nytt möte - nya intervjuer och lite positiv känsla angående relationen mellan mig och min huvudperson. Jag har fortfarande inte träffat henne efter samtalet, men jag har fått lite push via mail av min handledare. Förhoppningsvis kan vi ha ett projektmöte redan imorgon, det skulle kännas bra att ha det innan nästa möte med min huvuperson.
En sak i mailet från handledaren var att hon tyckte att jag skulle ta upp förgående telefonsamtal med min huvuperson, för att vi skulle reda ut det. Dock vet jag inte om jag vågar det?
Visst vill jag göra det på ett sätt; jag vill att hon ska förstå hur jag verkligen kände när hon gav mig en ren utskällning utan att jag förstod någonting men det är verkligen inte värt den där diskussionen om hon möjligtvis blossar upp/blir sne igen och vill lägga ner. Jag har ett dilemma här och jag vet inte vad som är värt mest?
Visst vill jag få det negativa understökat och uträtt, men frågan är vad jag har råd att offra om det skulle tas fel?
Detta är tankar som cirkulerar i huvudet på mig just nu och detta är en så stor del av min process för tillfället så jag slutar skriva där för ikväll.
Jag tog mig hem tidigare än jag brukar ikväll eftersom att jag ville jobba ostört med projektarbetet. Nu har jag suttit här i min ensamhet i min egna avlyssningsvärld i totalt 2 timmar och tio minuter. Det är en bit kvar tills halva andra intervjun är avskriven men precis som rubriken säger är 31:13 minuter avskrivna och det känns bra. Avskrivandet går lite på rutin nu, då menar jag inte tillfällena när jag sätter mig och tar tiden, utan hur jag ska jobba med datorn. Jag har lärt mig hur länge jag kan lyssna av för att sedan kunna skriva av ordagrant, istället för att få spola tillbaka lika många gånger som i början - framsteg.
Ytterligare ett framsteg är att jag verkligen lärt mig skärma av omvärlden under tiden jag sitter med hörlurarna på, då är det detta som gäller och inga onödiga andra tankar vågar så mycket som att tränga sig på det allra minsta.
Det känns som att jag ligger i fas, men nu behöver jag ett nytt möte - nya intervjuer och lite positiv känsla angående relationen mellan mig och min huvudperson. Jag har fortfarande inte träffat henne efter samtalet, men jag har fått lite push via mail av min handledare. Förhoppningsvis kan vi ha ett projektmöte redan imorgon, det skulle kännas bra att ha det innan nästa möte med min huvuperson.
En sak i mailet från handledaren var att hon tyckte att jag skulle ta upp förgående telefonsamtal med min huvuperson, för att vi skulle reda ut det. Dock vet jag inte om jag vågar det?
Visst vill jag göra det på ett sätt; jag vill att hon ska förstå hur jag verkligen kände när hon gav mig en ren utskällning utan att jag förstod någonting men det är verkligen inte värt den där diskussionen om hon möjligtvis blossar upp/blir sne igen och vill lägga ner. Jag har ett dilemma här och jag vet inte vad som är värt mest?
Visst vill jag få det negativa understökat och uträtt, men frågan är vad jag har råd att offra om det skulle tas fel?
Detta är tankar som cirkulerar i huvudet på mig just nu och detta är en så stor del av min process för tillfället så jag slutar skriva där för ikväll.
Kommentarer
Trackback
